life is not measured by the number of breaths we take, but by the moments that take our breath away.
helt underbart och jag vill pryda min kropp med dessa vackra ord!

PRESS PLAY!

jag.vill.rita.

känns helt otroligt! har verkligen inte kännt så här över att rita innan men nu är det ett begär som jag dessutom inte kan fylla. det suger ! vill dessutom sluta skolan och kunna leva.
visst lever jag nu men inte som jag vill leva. jag vill ut från detta hus. bort från obefintligheten och bo där jag spelar roll och behövs. där mitt hjärta finns.
samtidigt som jag går och bär på den längtan så börjar jag fyllas med saknad, och gör mindre och mindre av vad jag borde. men utan ork och bara av att känna saknad så tänker jag inte tvinga mig själv till något annat heller!

desto mer jag har skrivit desto mer jag insett att det är dags för mig att leva mitt liv nu. oavsett om det inte riktigt är som jag önskade att det vore men vad spelar det för roll? allt blir vad man gör det till ellerhur!?
så nu slutar jag upp med att klaga och sura och gör mitt liv till det bästa jag kan med omständigheterna.

och vad gäller skolan så finns ingen ork. men va fan. alla har sida dåliga tider och man kan inte väntas att alltid  vara på topp och alltid få bäst och högst betyg. jag är glad att jag äntligen insett det.